En vän till mig, Jane Doyle, gav mig en välsignad kristallängel från Casa de Dom Inacio precis innan jag åkte till Alabama för min fars begravning. Före sammankomsten i min fars hem. Jag lade ängeln i min ficka.
Jag tog med mina syskons italienska favoritkorv och biff/combo från Chicago. När jag gick in i pappas hem hade de flesta av hans möbler och ägodelar märkts och senare tagits. Det fanns inte ens en gryta för att tillaga korven och köttet. Jag började bli arg. Då kom jag ihåg den välsignade ängeln i min ficka. Jag började gnugga den och blev genast lugn och glad. Då kunde jag ta itu med fler familjeproblem.
Många gånger under familjeveckan pressade jag den så hårt att jag var rädd att jag skulle tömma den på kraft. När jag var riktigt upprörd, deprimerad och kände mig vilsen lugnade det mig och dagarna blev bättre. Jag öppnade upp och slappnade av. Jag började förstå saker.
Hemma i Chicago har jag den med mig varje dag. Det är en av mina favoritsaker att hålla i. När något dyker upp under dagen tar jag tag i den och ber med den. Amen. Jag gnuggar den och klämmer åt den så hårt att jag ibland tror att jag måste vara försiktig så att den inte går sönder. Jag börjar utvärdera det mer och mer. Nyligen har jag haft några lyckliga ekonomiska vindfällen eller välsignelser. Jag tror att min lilla gröna ängel nu också hjälper mig med mina finanser.
Den lilla, välsignade kristallängeln är något underbart att ha och hålla. Jag känner änglar omkring mig och som hjälper mig. Jag tror på dess kraft. När jag går igenom stress är den det första jag sträcker mig efter. Den ger mig hopp och tröst och jag mår mycket bättre. Saker och ting fungerar mycket bättre med min ängel.